Kategoriarkiv: Debatt

Det är rätt vanligt att olika bloggare ”hänger ut” andra bloggare. Jag tycker det är rätt taskigt eftersom den andra parten får svårt att försvara sig. Dessutom så tror folk på så mycket som skrivs. Även om den andra parten dementerar det som skrivs så kommer det alltid vara en viss procent som tror på det oavsett hur konstigt påståendet än är.

Jag vet en del pinsamma saker om olika bloggare och till och med generalagenter mfl som säkert skulle göra att många fick  låt oss säga mycket mindre seriöst intryck av dem. Men frågan är vad jag tjänar på att berätta det för allt och alla? Jag har ingen lust att ta del av något drama och allt man skriver speglar allt man gör och vem man är. Jag förstår att många yngre personer kommer att skriva saker som de kanske ångrar några år senare, men det är just detta som är så svårt, att tänka utifrån alla aspekter hur låter det jag skriver? Kan jag stå för det jag skriver? Samtidigt så kan man ibland känna att vem har lagt ett sådant enormt ansvar på alla bloggare, man ska vara så korrekt. Brukar ibland skämta och säga att det ibland känns lite som att driva  en ”presidentblogg” när man har en blogg. Är man trött en dag och ska skriva ett inlägg så är det lätt hänt att man vränger på en mening lite eller att man inte tänker igenom till 100% vad man skriver, då kan man ibland räkna med att läsare ifrågasätter saker eftersom de som läser gärna kan vrida saker till deras egen sanning.

Just detta tycker jag är rätt intressant att många bloggare inte har ”lärt” sig. Alltså lärt sig vad läsare kommer att gå igång på. Sedan klagar bloggarna på att folk reagerar…. det finns alltid två sidor eller hur? Jag är iallafall glad att jag alltid har haft väldigt bra läsare, men det beror också på att jag aldrig har förstått grejen med att provocera, du vinner läsare ja men för mig har det alltid varit viktigt att alla som läser får lära känna mig så som jag verkligen är, hur mycket det nu går att lära känna någon genom en blogg förstås;)

Jag är väldigt intresserad av försäljning oavsett vad det är som ska säljas nästan. Något som jag stör mig på litegrann är detta med hästannonser. Varför är så många annonser så totalt oengagerade? Vill de ens sälja hästen undrar jag ibland. Man kan göra underverk med en häst om man stylar den och har fin utrustning på den och tar bilder i rätt ljus. Istället möts man av riktigt dåliga bilder och frågar man efter bilder så får man svaret att det inte finns några? Hur kan man inte ha några bilder på sin häst? Om man tycker att man inte har några tillräckligt bra hur svårt är det då att ta några uppställda bilder och någon huvudbild etc.

Om jag skulle sälja en häst som alltså då ska säljas som tävlingshäst så hade jag gått all in och tvättat hästen, groomat järnet och valt ut fin utrustning som framhäver hästens utseende, tagit bilder helst i solljus när hästen visar sig från sin bästa sida. Varför är det så svårt att anstränga sig lite.

Det här med filmer ska vi inte ens prata om. Ofta finns det bara EN film och denna är gärna suddig och filmas långt ifrån så man inte ens ser om det är den hästen. Ok om man nu inte har någon superkvalitet på sina tävlingsfilmer men då kan man väl filma hemma när man hoppar en bana tex, där intresserade spekulanter iallafall kan få bilda sig en bättre uppfattning. Eller en annan grej som också är rätt vanligt är att det står att hästen har tävlats 120 tex och så får man en film där hästen hoppar en bana på 1 m? Ska man sälja hästen så bör den kanske visa upp sin maxnivå.

Detta är bara min uppfattning, jag anser att man får anstränga sig rätt mycket som kund för att få fram vettig information om hästen innan man ska åka och titta och jag undrar om inte säljarna ska anstränga sig lite mer också, självklart förstår jag att det är jobbigt att visa hästen för massa olika spekulanter vecka efter vecka. Berätta samma saker om hästen gång på gång. Det är inte lätt men kanske skulle man slippa detta om det fanns mer tydlig fakta om hästen och bättre bilder och filmer.

Jag tror de flesta hästägare har råkat ut för olika typer av skador på sina hästar. Själv känner jag alltid en viss oro och känner nog efter lite för mycket när jag rider osv. Dock är det nog rätt bra att vara lite ”nojjig”, jag har alltid haft rätt när jag har känt att hästen har känts annorlunda. Det är viktigt att känna sin häst och dess rörelsemönster och vara vaksam på annorlunda, beteende, humör, slöhet osv. Många gånger upplever jag denna rädsla för att hästen ska vara eller bli skadad som någonting jobbigt, en ständig oro. Speciellt om hästen har varit skadad, sedan blir friskförklarad, herregud det går knappt inte att rida normalt för man tänker så mycket på att man inte vill att hästen ska bli skadad igen, man letar efter liknande symptom, nojjar sig över att det ska komma tillbaka osv.

Något som jag ibland reagerar på är att vissa veterinärer ger ett väldigt kort igångsättningsschema, alltså tex 10 dagars boxvila, sedan skritt en vecka, trav en vecka och sedan igång som vanligt? Givetvis beror detta på vilken typ av skada som hästen har. Själv brukar jag nästan aldrig följa veterinärens ordination på igångsättning, självklart följer jag själva ordinationen i sig MEN jag drar ut på det betydligt mer, dvs låter hästen vila helt mycket längre än vad de har sagt. Vila skadar inte, iaf inte på de skador som har drabbat mina hästar. Jag kan ibland tycka att vissa veterinärer tar för lätt på vissa skador. Ledinflammationer tycker jag tex är rätt allvarligt, finns ändå ganska stor risk att det återkommer om man inte tar reda på VAD det är som har orsakat inflammationen från första början. Vet inte om vissa är rädda för att låta hästen stå men i mitt fall så har det funkat jättebra att låta hästen vila kanske en månad extra innan igångsättning. Som tur är så har jag mest råkat ut för hagrelaterade skador, men som vi alla vet så kan även dessa vara allvarliga, hästar kan lyckas med det mesta, de väger också en hel del så trampar de fel med 700 kgs tyngd så är det inte så konstigt att de kan få senskador och allt möjligt även ute i hagen.

Peppar, peppar så har jag klarat mig ifrån skador i hagen sedan jag började ha skydd på Orianda i hagen, fick dock en sårskada trots skydd men jag bytte ut skydden till några andra och sedan dess har det varit skadefritt.

Jag tror många gånger att om hästen blir frisk eller inte, beror på ryttarens inställning. Vill jag ha hästen skadefri till ett visst datum så jag kan starta i den tävlingen eller vill jag att hästen ska bli bra oavsett om det tar 4 månader och jag är rädd om hästen, verkligen tänker och känner efter vad jag än gör med hästen.

Nu blev det långt detta inlägget men jag reagerar ibland på hur stor skillnad det är på vissa personers hästsyn, vissa verkar inte inse vad en skada betyder, en häst läker inte fortare än vad en människa gör, vi har väl alla skadat oss själva någon gång, beroende på skada förstås men oftast tar det ju ett visst antal veckor innan man är ok igen. Jag stör mig på synen av att hästar ”tål” så mycket. Bara för att det är stora djur så är det inte gjorda av stål, och bara för att det inte kan säga aj! rakt ut så betyder det inte att de inte har ont.

Jag funderade ett tag på vad jag skulle döpa detta inlägget till då jag har tänkt att ta upp flera ämnen i detta inlägg. Men vad detta inlägg kommer att handla om är hur hästar behandlas inom ridsporten och medias ansvar att belysa detta ämne.

En sak som länge har upprört mig är hur mycket det pratas om häst och ryttares prestationer men väldigt lite om vad som faktiskt händer inne på banan och vad vissa ryttare har för historier bakom sig. Ridsporten verkar vara den enda sporten där man inte är för evigt dömd och bortgjort om man har blivit tagen för doping, i detta fall sin häst. Det kan inte ha undgått någon att flera ryttare blev tagna för att ha använt capsaicin på sina hästar för några år sedan. Det hörs aldrig någonting om detta längre. Det är sopat under mattan och alla tycks ha glömt det för de är så fantastiskt duktiga ryttare. Då undrar jag är vissa så starstruck att de inte kan skilja på vad som är rätt och fel? Varför är det djurplågeri när en hobbyryttare slår sin häst hemma på träning men när en toppryttare gör det live inne på banan i direktsändning så reagerar ingen.

Gång på gång så händer det att en toppryttare rider an dåligt mot ett hinder och så hoppar hästen ett taskigt insprång och stannar sedan på b hindret för att rädda en eventuell krasch, efter det så spöar denna sin häst genom att ta båda tyglarna i en hand och kraftigt slå till med spöet på hästens bakdel och hästen visar då förstås kraftigt obehag, och vad gör då kommentatorerna på tv? Jo de säger ingenting! Varje gång tänker jag nu måste de ju bara säga något men aldrig att jag har hört de säga något i stil med att det där var inte ok, och det var oproffsigt att spöa hästen i det läget tex. Senast idag under OS så hände precis detta, Christian Ahlmann gjorde helt klart fel när han spöade sin häst i detta läget, nu har han ju iförsej blivit dömd för doping innan så vem vet vad han har för syn på hästar överlag men ändå jag tycker att det är så fel av kommentatorer att inte upplysa i många fall kanske okunniga tittare om att så här är inte ok att behandla en häst! Jag blir så provocerad av detta. Varför blir det alltid helt tyst när detta händer?

Just inom hoppning så blir dessa bestraffningar mycket mer tydliga, det händer oftast när hästen stannar, antingen så sporrar de hästen hårt så den reser sig lite av stress/obehag eller så är det spöet som används. Tror inte att lösningen är att förbjuda att tävla med spö eller sporrar  men om detta uppmärksammades så hade nog dessa ryttare tänkt till en gång till. Jag undrar också hur bra de större stallen kollas upp, sälvklart förekommer det grymma träningsmetoder bakom stängda dörrar, precis som grisfösare används inom travet så sysslar troligtvis en del hoppryttare med barrering och annat hemskt. Men allt tycks tystas ner.

Visst finns det fantastiska ryttare men oavsett hur fantastisk ryttaren är så är ändå hästen betydligt mer imponerande. Hästen har inte valt att tävla, hästar stannar inte för att jävlas, de gör oftast sitt bästa, speciellt dessa hästar som är på den absoluta toppen borde om några bli förlåtna om de stannar, de gör trots allt en enorm prestation.

Men visst är det väl så att detta är ryttarnas vardag de tycker att hästarna ska klara detta utan problem, de har vant sig att prestera på denna nivån, för en 160 ryttare så är det ingen big deal att tävla på den nivån, men för hästen så är det förmodligen alltid en big deal eftersom den är just ett djur, ett djur som vi alla ryttare kräver mycket utav, men den har inte valt det. Därför blir jag så oerhört frustrerad när jag ser att det fattas förståelse, inte förståelse för hopphästen men brist på förståelse för djuret hästen som är först och främst ett flyktdjur, som kan få för sig saker utefter dess instinkter och deras syn och hörsel går inte att jämföras med vår. Jag vill på något sätt införa mer förståelse för djuret hästen, inte som tävlingsredskap, vilket bett som passar osv. Utan som djur och individ. Vi lägger trots allt ner extremt mycket tid på att våra hästar ska ha det bra men man kan alltid försöka att lyssna ännu mer på hästen.